Krönika ur Mersmak nr 1 2003

”Vi måste spela och bli miljonärer! Måste, måste, måste!” Nu för tiden tjatar barn inte om leksaker, nu tjatas det om att föräldrarna ska spela och bli miljonärer. För det är ju så enkelt, och pengar gör en så lycklig.

Åtta gånger blev mitt tv-tittande avbrutet av spelreklam en kväll härförleden. Av alldagliga pappor som efter miljonvinsten på travet plötsligt förvandlas till charmknuttar och bjuder familjen på äventyrsresa till fjärran länder eller något annat skojigt, av greyhoundar som flåsar omkring på kapplöpningsbanor medan kompisgänget står och hurrar i spelkiosken eller så är det pittoreska gotländska gubbar på en strand som har vunnit högsta vinsten på Joker, Keno, eller Skrap-bingo. Och så håller det på, hela tiden.

Är man ute på nätet i godan ro poppar det plötsligt upp ett fönster mitt i nyllet som alldeles oombett propagerar för att man skall spela på travet, Lotto eller någon annan lukrativ inkomstkälla för staten.

Svenska Spel är en av Sveriges största köpare av reklam med nästan 300 miljoner i reklambudget. Av våra disponibla inkomster gör vi av med tre procent på spel. Det kan jämföras med de tretton procent vi lägger på mat. Vi spelar för nästan 4 000 kronor i snitt per person och år. Och eftersom många av oss inte spelar alls, förutom att vi möjligen köper någon Trisslott då och då, måste det vara desto fler som spelar väldigt mycket. Och det är det också. Hundrafemtiotusen människor har problem med sitt spelande i dag. Spelar kanske bort familj, vänner, arbete, hus och ekonomi. Av ungdomar mellan 15 och 17 år uppskattas sju procent ha problem med spelande. Det är faktiskt ofattbara siffror. Det finns ungdomar som kommer hem och har spelat bort 1 500 kronor på Jack Vegas på några timmar, trots att varje insats är högst fem kronor.

Spelintäkterna är en enorm kassako för staten och idrottsrörelsen. Men, av allt vackert som går att läsa på Svenska Spels hemsida kan man nästan förledas att tro att företaget är en ideell organisation som helt och hållet är till för ädla syften. ”Alla är vinnare” anser Svenska Spel. Det anser inte jag.

Reklam för spel, svenska statens spel, får förekomma helt ohejdat och tränger sig på i alla skrymslen och vrår. Men att göra reklam för alkohol är i princip förbjudet. En jäkla dubbelmoral rent ut sagt. Men det är väl för att spelmissbruket inte förorsakar staten lika mycket kostnader i form av sjukvård och sjukskrivningar. Att enskilda människor går ner sig i spelträsket verkar inte bekomma särskilt.

Det är först i dessa dagar regeringen bett Folkhälsoinstitutet om en handlingsplan mot spelberoende. Särskilt glädjande är det att en analys skall göras av vilken betydelse spelbolagens marknadsföring kan ha. Det är inte en dag för tidigt.

Louise Ungerth
Chef för Konsument & Miljö
Konsumentföreningen Stockholm

Vill du kommentera Louise krönika? Du når henne på
[email protected]